billing

  

Det var en gång, i det regniga SweRige, en Bebis, som skulle till att födas. Det fanns många andra bebisar i många andra magar i just den här staden, men ingen av dem var riktigt lik Den Här. Alla di andra bebisarna hoppade och sparkade, vred och stångade sig, men det gjorde inte Bebisen. H*n tyckte bäst om att ligga i magen lugnt och stilla, och Skvalpa Med Vågorna.

Bebisens mamma blev lite bekymrad ibland, och pratade då med sin mage:

- Hör du Bebisen..? Vill du inte leka som de andra bebisarna? Och stångas och sparkas du med..?

Men det ville iiinte Bebisen:

- Näe mamma, meddelade den, jag ligger hellre här, och skvalpar med vågorna…

Och Bebisens Mamma, hon var en klok mamma, (fast hon var en förstföderska…) så hon lät sin Bebis ligga i magen och skvalpa med vågorna.

 

Månaderna gick. Och Magen blev större… och större… OCH STÖRRE! Tillslut var den JÄTTESTOR! Men Bebisen tyckte fortfarande allra bäst om att Ligga i Magen och Skvalpa med Vågorna.

 

En dag kom tre Läkare i lustiga hattar till staden. De hade kommit för att välja ut Den Vildaste Och Störste Bebisen Av Alla – den skulle få medverka i En Förlossning i den Stora Staden Varberg!

 

Alla di andra bebisarna blev helt vilda i sina magar! De sparkade! Och Vände Sig! Och Sprattlade! Men det gjorde iiinte Bebisen. H*n visste att h*n inte skulle bli vald, och brydde sig inte om det. Den vände lugnt ryggen till Läkarna, och lade sig till rätta… och råkade rakt svälja lite fostervatten! Bebisen blev helt VILD! Den Hickade! Och hoppade! Och sparkade!

 

Läkarna blev överlyckliga!

 

-          Bravo!

-          Bravissimo!

-          Magnifico!

-          HENNE SKALL VI HAAA!

Och så blev det. Mamman (hädanefter MamaDåren) och Bebisen fick åka till Den Stora Staden, och till Förlossningen.

 

Äntligen kom då Den Stora Dagen! Viiilken Dag! Flaggorna vajade! Publiken strålade! ALLA skrek och vrålade! De ville se Bebisen!

Först kom Barnmorskorna! Sedan kom Undersköterskorna! Och sist kom MamaDåren, den stoltaste av dem alla! Och allra sist, i magen, kom… hmmm… kan ni gissa..? Juuust det… Bebisen!

När alla hade fått klart för sig hur stor Bebisen var, blev de väldigt rädda! Barnmorskorna blev rädda! Undersköterskorna blev rädda! Och Mamadåren, som inte hade förstått HUR stor Bebisen var, hon blev JÄTTERÄDD!

När bebisen kände att MamaDåren, som trodde att här skulle bli förlossning av, hade börjat med sin fint tränade profylaxandning, slappnade den av, och lade sig till rätta, för att skvalpa med vågorna.

Barnmorskorna blev arga! Och Undersköterskorna blev arga! Men argast utav alla, det blev MamaDåren! Hon blev JÄTTEARG!  
- ÄJÄIJÄIJÄIJÄIJÄI!
- BLRRRRRRRRRR!
- COM’ AN DÅ!
- KOM IGEN DÅ!
- SÄTT I GÅNG DÅ!
- STÅNGA MIG!
- SPARKA MIG!
- GÖR NÅNTING! Men det gjorde iiinte bebisen. H*n ville bara ligga i magen, och skvalpa med vågorna.  Och MamaDåren, hon sleet sitt hår, hon sleet sina kläder, och slog sönder Den Fina Pärmen, för nu skulle hon ju inte få visa hur tapper hon var, och hur fint hon övat på Den Dyra Profylaxen…  Men Bebisen brydde sig inte OM sånt där. Så de blev helt enkelt tvungna att snitta ut den… och skicka hem den…  Och så vitt jag vet, ligger Bebisen lugnt skvalpande i sin vagga… … och den är såååå lycklig. 

P.S. Det här är en saga. Inspirationskällan ligger fortfarande och Skvalpar Med Vågorna... D.S.