Barnaboken i finsk översättning
Hej alla!
Nu tänker jag komma med boktips! Själv läser jag väldigt mycket – ibland på finska, ibland på svenska och ibland på engelska. Vad som läses varierar – men på sistone har det av någon anledning blivit väldigt mycket litteratur om barn…
Nu har jag haft den utmärkta äran att få läsa en och samma bok på två språk – något som jag ibland roar mig med. Den här gången är det alltså Anna Wahlgrens Barnaboken som har lästs hela två gånger.
Den svenska boken är den nya utgåvan från 2004. Den läste jag med stort sakintresse eftersom jag ju själv hade precis blivit mor till en liten gosse. Nickade och hummade. Jo, det är klart. Så där vill jag också göra. Det där låter vettigt, det ska jag komma ihåg. Speciellt mycket tyckte jag om de kapitlen som handlade om tonåringar, eftersom jag själv ju jobbar med dessa. Boken är riktigt bra utgångsmaterial för en förstagångs mamma: här hittar man alla åldrar från 0-16 år, hur man sköter ett spädbarn helt praktiskt, flera kapitel om uppfostran, och alldeles i början finns lite info om vad man skall tänka på när man är gravid. Det hela illustreras med underbart talande bilder av diverse djur och små (och stora) människor, alla fullt sysselsatta med konsten att leva… Jag tror att Anna själv har tänkt att boken ska kunna läsas från pärm till pärm lik väl som den kan användas som ”uppslagsbok”. Det enda som jag behöver komplettera boken med i min Hugovård är en läkarbok, om och när han blir sjuk. Det är med andra ord, en riktigt lyckad och mycket användbar bok för oss förstagångare som inte vet så mycket. (Och antagligen även för en del andra och tredjegångare…)
Så kommer vi till den finska översättningen. Än så länge finns ingen ny utgåva, utan det här är översättningen av den första Barnaboken, som kom ut i början av 80-talet. Glatt överraskad blir jag. Jag hade fått höra lite varningens ord – att boken skulle sakna humor eller att den skulle vara alltför faktamässig. Nej då, säger jag. Jag tycker att för det mesta är översättningen riktigt lyckad – även om en del saker sticker ut lite, helt grammatiskt. Det är också intressant att läsa om saker som har plockats bort i den nya svenska utgåvan – men som måste finnas i den gamla. Det är samma bok, och ändå inte riktigt. Jag är riktigt nöjd hela vägen till trotsåldern ”jag vill, jag vill inte”. Där hittar jag den första riktigt, riktigt grova översättningsmissen, som jag inte vet om jag skall skratta eller gråta åt. En människa som sätter sig ner för att översätta en bok som Barnaboken måste väl för guds skull begripa sig på nyanser i det svenska språket, tänker jag, men tydligen så råder just här en riktigt stor missuppfattning: det svenska trotskapitlet handlar om små trotsande gossar och flickor. Den finska motsvarande handlar om små trotsande gossar och far/mormödrar…
Scen i den svenska boken:
Lilla Isa ska bada, tycker mamma. Det tycker inte lilla Isa. Trots på gång. Mamman envisas, men när lilla Isa fortsätter att vägra – med tårarna i ögonen – säger mamma: ”det var ju hemskt tråkigt. Vill du verkligen inte det? Ja, då får du faktiskt vara i ditt rum rum en stund, så får du komma sedan, när du vill bada.”
Alternativt börjar mamma plocka bort badleksakerna, och förklarar för barnet att tyvärr så får hon inte bada om hon vägrar.
I den finska boken ser samma scen ut så här:
Lilla Isa har nu blivit något större (90?), men vägrar fortfarande att bada…
”Kom nu lilla mormor, så får du bada”, säger mamman. (…?)
Jag riktigt ser det framför mig. Lilla mormor är just 90 år fyllda, står där och lutar sig mot sin rullator, och vägrar envist att bada. Det har hon gjort sedan originalet gavs ut på svenska, på den tiden då hon var tre år…
”Det var ju hemskt tråkigt”, säger mamma, ”då plockar jag bort alla badleksakerna.” Och lilla mormor får gå och sätta sig på sitt rum och begrunda det underbara med att sällskapa i badet med en gul leksaksanka tills hon faktiskt vill bada.
VAD HÄNDE? Jag skrattar tills magen värker, men egentligen så borde jag bli arg, å Annas vägnar. Förresten vet jag ju vad det var som hände. Boven i den här komedin heter det svenska uttrycket ”gumman.” Vår översättare känner inte till att man kan säga ”lilla gumman” till både stora och små tjejer. I översättarens tankar betyder ”gumma” = gammal kvinna, dvs ”mummo”, vilket rakt av kan översättas till farmor eller mormor. Finskan gör ju ingen skillnad på tredje person singularis, så det hörs inte på ordet om det är mammas mor eller pappas mor som trilskas på detta viset. Så är också översättaren mycket noga med att lägga till den diminutiva ändelsen – li, för att markera att mormor inte är 1.90 lång, utan faktiskt liten… så då heter det ”mummeli” i den finska texten, vilket blir så fruktansvärt, väldigt, helt FEL eftersom man i finskan absolut aldrig kallar någon som inte har barnbarn för ”mummo”, och man kallar absolut inte den äldre generationen med diminutiva ändelser – det är brist på respekt. Det finns inte en enda mamma eller pappa i hela det finska landet som skulle komma på tanken att kalla sitt barn för ”mummeli”, ändå tycker den finska översättaren att ”lilla gumman” bör översättas just så. Suck.
Om det kan vara någon tröst för Anna, så kan jag berätta, att detta humorbefriade ”korrekta” sätt att översätta grasserar över hela Finland. Det är en sann upplevelse att på bio i landet till öster. Ni förstår, textremsorna ges på två språk: finska, och svenska. Du har alltså båda översättningarna precis under varandra. Och då skulle man ju utgå ifrån, att både den finska och den svenska översättningen är översättningar från det engelska originalet på duken, men nej, det är de inte alls. Den finska texten är en översättning av det engelska talet. Den svenska texten är en rak översättning av finskan… Och då kan följande roligheter utspela sig i finska biosalonger:
Vår actionhjälte kuttrar ”honey” i sin älsklings öra, som mycket riktigt översättes till ”Kulta” i den finska textremsan. Vad säger den svenska textremsan? ”Guld!” (…) Ja, jo. Kulta betyder guld, precis som honey betyder honung. Men båda orden har också en annan betydelse, vilket vi struntar i… Klart den engelska actionhjälten står och skriker efter honung eller guld, vilket man vill, samtidigt som hans hjärtanskär befinner sig i gud vet vilken fara.
Men tillbaka till Barnaboken, och den finska översättningen. OM det skall göras en ny utgåva av den finska boken, precis som det har gjorts i Sverige, så MÅSTE vi, som kan läsa första finska utgåvan, påpeka med mycket bestämd röst att 90-åriga gamla kvinnor har lämnat trotsåldern långt bakom sig, och att man MÅSTE ta hänsyn till nyanser. Ett ord kan betyda flera olika saker, även i finskan…
Lyckas man bortse från trotsande gamla far- och mormödrar så tycker jag att den finska översättningen är bra. Inte ”riktigt bra”, men bra, och att boken definitivt är läsvärd även på finska.
Kommentarer
Postat av: Susen och Wille
Hmm, mycket kul läsning! Jag visste att finskan var lite klurig... det där med hon och han osv. men inte att det kunde bli så tokigt!
Nu borde väl vårt östliga broderfolk förstå Annas bok ändå (?) för de borde väl vara vana vid dyliak översättningar?
Ha dé!
Postat av: Spyro
Åh herregud... Där fick jag dagens goda skratt! :-D Tack så hemskt mycket!
Trackback