billing

En katt av gråa skuggor.
Hon lyser av silver
och gröna ögon

snövita morrhår
ullig magpäls
mjuka linjer,
graciösa kurvor,

hon är vacker, Grimalkin.

Hennes gråhet har tusen nyanser,

från öronens ljusgråa toner
till svanstippens havsgråa ränder

Hon försvinner
i eftermiddagens
långa
skuggor

smälter
blir ett,
är borta.

Tomma rum
ekar
av mjuka steg

gardiner
fladdrar

efter ljudlösa hopp.

På fyra smidiga tassar
glider
hon fram,
gäspningar
av spelad likgiltighet
förföljer
röda pyjamasbyxors gångart

Shakespearekatten,
måndjuret,
Macbeths ädla vilddjur

väl medveten
om sitt ursprung
fullständigt vaken om sin natur

Ändå
avlägsen

som en månspira.

Du ryska,
sibirier,

Nattens gråblåa Monster

aftonskimrets gröna stjärna,

du spinner
sakta
i mörkret,

lystrar
med sneda öron
pejlar
med silviriga morrhår

Anar

morgonens ljusa toner.