billing

Melodifestivalen? Trodde du att jag skulle skriva något om den? Ja, okej, lite då. Vi skickar ”Black Widow” till Finland. Det kan de ha…

Och nu över till seriösare och mera allvarstyngda ämnen:

Årsskiftet har kommit och gått, de flesta tidningar är fulla av diverse bantningstips: ”så här gör du dig av med julkilorna” ”i form för bikinisäsongen” ”tappa fem kilo med rätt kläder”, etc. etc. Rätt så intressant, eftersom de flesta av oss vet att man inte skall banta. Överhuvudtaget. Man hamnar ofelbart i jojo-bantarnas muntra skara – ju mer du övertygar kroppen om att svälttider råder, desto mindre mängd mat lär den sig att klara sig med, och desto mindre får du äta öht, för att behålla din nya vikt, osv. I all oändlighet. Ändå dignar i alla fall min bokhylla av diverse Vikt Väktar – receptböcker, och det är till dem jag vänder mig när jag återigen, efter min senaste graviditet, anser att det är dags. Recepten är goda, och jag vet bättre, men har jag orken att engagera mig i en ny metod, och ytterligare en ny Vikt Religion? Jag vet inte…

Jag brukar inte ha svårt för att gå förbi skvallerpressens och damtidningarnas ”så-här-blir-du-av-med-XX-antal-kilon” – rubriker, men vad gör man när rubrikerna kommer hem till en? Jag prenumererar på en finsk damtidning, som – trots att det är en damtidning – är mycket omtyckt här hemma: intressanta artiklar och intervjuer om det som händer ute i världen och vad det nu pratas om, politik, design, heminredning, recept och diskussioner om diverse saker från A till Ö. Så mäkta förvånad blev jag, när jag såg det senaste numret och dess omslag: ”Så tappar du fem kilo i vikt med rätt kläder.” Jaha, tänkte jag, lite tips om åt vilket håll ränderna ska sitta, och vilka färger som passar vem, kanske? Så jag bläddrade vidare i tidningen till Omslags Reportaget. Tittade. Läste. Tittade en gång till, ifall jag hade sett fel. Läste en gång till – missade jag något?

Då har även min favorittidning fallit för det gamla knepet ”låt oss skapa en intressant rubrik utan att ha något alls att komma med.” Reportaget bestod av diverse mulliga damer som glatt leendes hade placerats framför nattsvarta eller djupt mörkblåa tapeter och gardiner (vem i sina sinnens fulla fem har svarta tapeter?), i diverse heltäckande svarta kläder… Suck.

Det är ju ett enkelt trick, i och för sig, och alla kan begagna sig av den:

1)      Måla om vardagsrummet i trendigt helsvart.

2)      Skaffa dig en ny garderob, som består av enbart svarta kläder.

3)      Se till att vistas enbart i vardagsrummet.

4)      Rör dig inte.

Det gamla kameleont-tricket, med andra ord. Klart att man blir av med både fem och tjugo kilo ifall ingen ser något alls av dig förutom ansiktet (kan ni släcka ljuset, jag försöker gå ner i vikt här?!) och möjligen händerna… Ett enkelt och behändigt sätt att handskas med gravidkilorna.  – Johoo, Päivi, var är du? – Här älskling, jag står precis bredvid dig, framför det stora mörka skynket, i min nya svarta burka… Skratt förlänger livet, tack för ett trevligt reportage.

Vidare fortsätter jag förundras över hur det kommer sig att det alltid är kvinnorna som tidningarna uppmuntrar att göra sig av med fem kilon till bikinisäsongen, eller vilken säsong det nu är som vi skall förbereda oss för. Jag ser aldrig någon glatt leende man stå på omslaget till dessa tidningar med någon närningsriktig paj i näven ”Här har du maten som får dig att tappa tio kilo på lika många dagar”. Nej, den här mentala terrorn är till för oss kvinnor, män kan gå omkring med sina ölmagar till både vardag och fest – ingen skulle drömma om att skriva en rubrik som löd: ”Så här kommer du i form för den åstundande tanga- badbyx-säsongen.” Undrar varför.

Samtidigt som vi uppmuntras att ”göra oss av med” julens fröjder, har stadens samtliga bagare gått in i Semle-säsongen med liv och lust. Personligen anser jag att det är väldigt ful krigföring: vi skall ha dåligt samvete för julbordet, gravidkilon, och ängslas över en baddräktssäsong, samtidigt som precis alla fik och bagerier vill ha oss till att beställa semlor med diverse heta drycker till, helst med extra grädde. Tack och lov att man är en tvåbarnsmamma ute i bushen. Här finns inga fik eller caféer, skall jag någonstans så är det med bilen – efter att jag krånglat in två barn i var sin bilbarnstol. Det är faktiskt mitt hetaste tips till alla som våndas med kvarhängande gravidkilon:

1)      Strunt i vilka kläder du platsar i en månad efter babyns ankomst och ifall de passar med tapeterna.

2)      Bosätt dig i bushen – du skall hava minst fem kilometers promenadavstånd till närmaste semla.

3)      Vistas i vilka rum du vill – du har inte särskilt mycket tid att titta åt köket och kylskåpet ändå…

4)      Rör dig precis så mycket du vill och orkar – utvidga cirklarna runt bebisen i lagom tempo.

Så där ja. Undrar vilken tidning jag skall kontakta för att få in min ”credo”? ”Det nya revolutionerande sättet att banta! Gå ner 14 kilo på en månad!” Inne i reportaget får man då veta, att tyvärr är förutsättningen för 14 kilos viktminskning/månad:

21 kilos viktuppgång under graviditeten

En bebis på c:a fem kilo

En storebror till bebisen på 20 månader

Nej, och åter nej. Jag tänker inte jojo-banta en gång till, och inte tänker jag slå maken med häpnad och dekorera om huset med nya spännande färger under någon dag, då han jobbar extra länge. Jag tänker bekanta mig med LCHF – recept, och se vad det ger. Om inte annat, så i alla fall material till nya spännande bloggar…