billing

Ytterligare en regn-grådaskig dag. Lite dimmigt, lite regnigt, lite grått, lite trist; väderlek som inte inspirerar till något alls. Då kan man sitta och läsa tidning över sin morgon tekopp. Ifall hjärtat är friskt, och teet av den lugnande sorten, vill säga.

Tidningen i fråga är en modern mamma-tidning, och artikeln i fråga lyder som följer: "så slipper du dagisstressen". Här har vi en ung man som berättar lite käckt att vi skall minsann inte känna någon ångest inför att lämna barnen på dagis. Ett av hans trevligaste och ljusaste barndomsminnen härstammar just från dagistiden: han blev ofta hämtad sent. Fick stanna kvar efter att de andra barnen gått. Och då, förstår vi, hade han och fröknarna det så mysigt, så mysigt: han fick sitta och fika med fröknarna, det tändes levande ljus och alla hade tid att ägna åt bara honom. Amen. Jag vet nu inte riktigt om jag skall skratta eller gråta. Stackars kille. Klart att han uppskattade den enda tiden om dygnet då några vuxna kunde ägna lite tid och uppmärksamhet åt bara honom. Det uppskattar alla barn. Men en liten misstänksam röst inom mig frågar sig ändå om han inte kanske skulle uppskattat fikat och de levande ljusen och uppmärksamheten ännu bättre om han skulle haft möjlighet att dela dem med sina föräldrar. Bara en tanke.

Annars är ju idén helt lysande: eftersom barngrupperna är så stora, så förlänger vi barnens dagisvistelse ännu mera, så att alla barnen kan få lite egentid, lite kvalitetstid, med någon vuxen. Och då kan föräldrarna också få en chans att pusta ut lite på egen hand efter den hårda arbetsdagen; lite egen vuxentid. Ja! Då skall vi se hur vi löser det i praktiken:

Lilla Pelle kan ha sin kvalitetstimme mellan klockan 17.00 - 18.00. Sedan kan det vara Annas tur. Anna: 18.00 - 19.00. Efter Anna kommer David: 19.00 - 20.00. Klockan 20.00 är det Lisas tur. Efter att Lisa blivit avhämtad är det så äntligen Lars tur: 21.00 - 22.00. Där blir det verkligen mysigt med de levande ljusen! När Lars har myst hem med sina föräldrar kommer lille Kalle: 22.00 - 23.00. Efter Kalle hoppar Maja in: 23.00 - 00.00 Efter Maja... Nej. Men vänta. Där tog ju dygnet slut. Oj då. Och vi har bara avverkat sju barn. Hälften kvar. Så det blev. Och dagispersonalens dagar kanske blir lite långa också? Vem vet, personalen kanske också behöver sova ibland? Barnen, vaddå barnen? Barnen är det inte så noga med. De har kvalitetstid. Och förresten är det ändå inte så noga med hur många timmar barnen får sova. Det är individuellt det där, hur många timmar barnen behöver sova, faktiskt. Barn tar sig den sömn de behöver. (Eller vänta, det kanske gäller bara den första bebistiden? Sedan när de blir äldre behöver de helt plötsligt vuxna omkring sig som hjälper dem till sängen i vettig tid, då tar de sig inte längre någon sömn själva? så var det, ja.)

Men på något sätt skall vi säkert lyckas lösa det här, bara vi tänker efter. Vad har vi för problem att lösa då?

1)      Barnen behöver ha egentid, kvalitetstid, med någon vuxen. Helst någon, som bryr sig om dem.

2)      Dagispersonalen kan inte tillgodose det behovet under den ordinarie dagisdagen, då det finns lite för många barn med exakt samma behov

3)      Föräldrarna är tyvärr inte kvalificerade - de har ingen utbildning till att ta hand om sina barn, så att låta föräldrarna umgås med barnen under några av dygnets vakna timmar är tyvärr inget alternativ.

4)      Och föräldrarna - de stackarna - behöver ju också få lite lugn och ro efter arbetsdagen. Lite egentid, vuxentid.

Men om man skulle flexa in den här egna tiden då? Pelle och Anna får sin egen tid på måndagar, jämna veckor. David och Lisa på tisdagar, Lars och Kalle på onsdagar, Maja och Torsten på torsdagar, Klara och Hjördis på fredagar. Jämna veckor. Ojämna veckor är de dags för den andra halvan av barngruppen. På det här viset blir ju barnens dagistid bara obetydligt längre: två timmar en dag i veckan varannan vecka, och alla får lite kvalitetstid. Fast bara en gång per två veckor. Det kan räcka för de små liven, de behöver inte så mycket ändå, de är ju rätt så anspråkslösa i den åldern, lite roar små barn, heter det ju.

Sedan är det fråga om sommarlovet förstås. Det är ett bekymmer. Där har vi faktiskt jättemycket tid kvar att täcka. Föräldrarna - de okvalificerade och icke utbildade - kan ju inte lämnas ansvariga för sina barn under fem hela långa veckor. Det skulle ju uppstå totalt kaos i uppfostringsmetoderna, för att inte tala om kvalitetstids-schemat. Och nog kan föräldrarna också behöva lite riktig semester, utan en massa barnskrik och krävande ungar här och var. Så barnen kan väl gå kvar på dagis även när föräldrarna är semesterlediga? Klart de kan! Visserligen får ju inte barnen någon semester alls då, de fortsätter ju att gå till sina "jobb", men vaddå - de kan ha semester sedan när de har blivit vuxna, och räknas som riktiga människor. Just nu kan de små kravmaskinerna faktiskt inte förvänta sig så mycket, och att tro att de skall kunna umgås med föräldrarna (de outbildade) under semestern är faktiskt bara för mycket. Titta på barnen i Sri Lanka. Tala om uppfostringsmetoder! De är bara för bortskämda, de svenska barnen. Vi har faktiskt den allra bästa föräldraförsäkringen i hela vida världen. Barnen har det så bra, så bra. Inte skall de klaga för att de aldrig ser sina föräldrar (de okvalificerade). De har ju faktiskt egen tid. Varannan onsdag mellan klockan 17.00 - 19.00. Bullar, levande ljus och hela kittet. Är de riktigt, riktigt, snälla, så kanske personalen sätter på lite Bolibompa åt dem också.