testar
Djuren förvandlades till vargar,
en del hade för mycket svans,
andra ett stort melankoliskt huvud.
Lite i taget började de anpassa sig, gjorde sig hemmastadda,
skaffade sig fläckar, blev söta,
någon flög.
Katten, katten ensam uppenbarade sig färdig och stolt;
den var från födseln fulländad, gick ensam, och visste vad den ville.
Människan skulle vilja vara en fisk eller en fågel,
ormen skulle gärna ha vingar,
hunden är bara ett felkonstruerat lejon,
ingenjören skulle vilja vara en poet,
flugan försöker flyga som en svala,
poeten försöker efterlikna flugan,
men katten, vill bara vara katt,
och katt är den, från svanstipp till ljusaste morrhår,
från en grå viskning till en levande mus,
från nattens mörker
till sneda gyllene ögon.
Det finns inget så enhetligt som katten,
inte månen, inte blomman, inget är så väl konstruerat som den,
den är så enhetlig som solen eller topasen
och dess smidiga kontur är så graciös och hård
som fören på en stadig båt.
Av de gula ögonen
återstår
en ensam rand
till den svävar nattens kronor och ören.
Å du lilla kejsare utan kejsardöme,
ockuperare utan hemland,
salongens lilla tiger,
de erotiska himmelstakens kärlekssultan
du befaller kärlekens vind mitt i stormen,
rör dig,
placerar,
mot marken
fyra känsliga fötter
vädrar
misstänker
allt det som jorden bär
ty allt är smutsigt och solkigt
för kattens fläckfria tass.
Å lägenhetens loja monster,
nattens oförskämda tassavtryck,
lat, elastisk, och avlägsen
Å du avgrundsdjupa hankatt
våningarnas hemliga polis
du varumärke
till någon bortglömd sammetsart,
säkerligen
är du som art inte ett mysterium
alla känner väl dig; du hör till det absolut vanligaste husfolket
antagligen tror alla det,
alla tror att de är
sin katts husse eller matte,
ägare, eller morbror,
alla tror sig vara kompisar, kolleger, elever eller vänner till kissen.
Inte jag.
Jag tror annorlunda.
Jag känner inte katten.
Mycket är känt och bekant för mig,
livet, och dess arkipelag, havet,
och städernas oberäknelighet,
botansim,
kvinnor och deras underliga hemligheter,
matematiska gångertabeller och subtraktioner,
jordens vulkaniska trattar,
brandkårens otackade godhet,
prästernas blåaktiga atavism
men katten begriper jag mig inte på.
Mitt förstånd halkar på dess nonchalans,
i kattens ögon
speglas siffror
klädda i guld.