billing

Det finns ingenting, absolut ingenting, som Baby Billing tycker är så kul som babysim. Badkaret hemma är för småkillar – stora herrar som Baby Billing vill ha en jättebassäng och trevliga flickbebisar att skratta med. Tydligen kan han skilja mellan rosa baddräkt och himmelsblå badbyxor, för de andra herrarna bevärdigar han inte en blick. Bara så att jag vet och är förvarnad om vad som komma skall om ett par år… och så kör vi: plask-plask-plask, här paddlar vi kattgroda och hundfjäril. Det är till att hitta nya begrepp för de sköna stilarna. Och så kommer skrattet. Det där alldeles - alldeles underbara, som jag inte hör ofta nog. Badringen ger ju Bebis Billing lite mer autonomi, och jag finns där med en lätt hand under magen. Men att röra sig så här fritt – det är precis det man vill även på torra land. Där lyder nu inte elementen lika villigt tyvärr, men det kommer…

På vägen till simmet – dvs. i logen – blir jag påmind om Vem Jag Egentligen Är. Här möter jag de där niorna som egentligen borde vara ”mina” i engelska, men som det nu är får de nöja sig med andra… Det är stora och världsvana ungdomar de här, som suckar över nians krav och alla uppgifter de har – samtidigt som de försöker låta bli att visa hur stolta de egentligen är… De där små spinkiga killarna, som sprang i knähöjd för bara en termin sedan kommer nu fram, långa och ståtliga som höghus, för att böja sig ner lite försiktigt och krama om lilla fröken. Jag tittar på dem med misstänksamma blickar samtidigt som någon del av min uppmärksamhet glider tillbaka till Bebis Billing. Du är så god och låter bli att bli så där stor, tack. Han viftar med båda nävarna. Mera - mat! Vi ska ju simma strax ju!

Vidare träffar jag kolleger, som undrar lite småleende när jag planerar att komma tillbaka. Öh… tillbaka? Vart då..? … undrar hjärnan, innan jag hinner ikapp. Jasså, jobbet! Jaja… Snabbt samlar jag ihop bebis och badväska och tillbehör, mumlar något som ingen förstår (eller så gör de det…), och smiter in i omklädningsrummet. Hur många gamla elever ska jag springa på här då? Inga? Skönt. En del saker behåller man gärna för sig själv… Det här med att vara en ”offentlig” person i sin egen lilla stad märks ingenstans så tydligt som i badhallen!

Tillbaka till Bebis Billing. Efter att ha simmat kattgroda och hundfjäril i ca 30 minuter drar vi oss upp. Nu gnuggas det i ögonen och gäspas en del. Jag vet en liten sötsak som kommer att somna i bilen. På vägen tillbaka pladdrar han på. Ivrigt berättar han allt om sin upplevelse för mig, tills ögonen rullar runt en gång för mycket, och han somnar med munnen halvöppen, mitt i meningen.

Nästa vecka igen, lovar jag Bebis Billing.