billing

Det här är en saga om fem olika länder, och deras Matematiklärare.

Det var en gång fem grannländer, i vilka alla var ute efter att lösa Det Stora Mysteriet. Att svaret på Den Stora Gåtan var Tio, det vara alla överrens om. Men hur bevisa detta? De fem Lärarna från de fem länderna hade varit oense om Metoden så länge någon kunde komma ihåg. Arga på varandra var de också. Var och en av de fem ansåg sig ha Den Rätta Metoden och när de andra fyra inte höll med, steg ilskan hos alla fem. Till slut kunde de träffas enbart en gång om året, för att alls diskutera frågan. Människorna i de fem länderna hade sedan länge slutat upp med att besöka sina grannländer. Man höll sig till sitt land, och sina likasinnade. Hur de andra i de andra länderna tänkte, om de nu tänkte alls, hade man slutat intressera sig för. Ett kallt Krig härskade.

De årliga mötena mellan de fem lärarna brukade gå till ungefär så här:

Läraren från Mellanlandet är äldst. Han öppnar mötet med att säga:

– Jag har försökt tålmodigt år efter år, att få er andra Inse Sanningen. Ni vägrar att lyssna. Trots att mitt tålamod är på upphällningen, säger jag det en gång till: matematikerna i mitt land har räknat, och dubbelkollat, provat med exempel, och genomfört i verkligheten. Bortom allt tvivel kan vi konstatera, att ett plus nio är tio.

Då säger Läraren från Längst Ut till Höger-landet:

– Det är beundransvärt, och ni är säkert inne på rätt väg, men framme är ni ännu inte. Hos oss har matematikerna bevisat för länge sedan att två plus åtta är tio. Inget talar för att de inte skulle ha rätt.

Nu reser sig läraren från landet Längst ut till Vänster, högröd i ansiktet:

– Det där är att håna sanningen och att förvränga fakta. Tre plus sju är tio. Allt annat är helt uteslutet.

Läraren från landet Allra Högst Upp ler tålmodigt, och säger med en mild röst:

– En dag kommer människorna i även era länder hitta Metoden. Fyra plus sex är tio.

Den sista Läraren, från landet Allra Längs Ner avslutar mötet med att säga:

– Mötet har som vanligt varit ett totalt slöseri med min tid. Ni har fortfarande inte tittat på det mest uppenbara beviset, nämligen era båda händer. Fem plus fem är tio.

De årliga mötena avslutades på samma traditionsenliga vis varje år: alla fem åkte hem till sina respektive länder och meddelade folket, att fientligheterna med de andra länderna fortsätter, tills de andra envisa åsnorna lär sig räkna ordentligt.