billing

Vad ärver barnen från oss? Det är något som ständigt förbryllar mig i och med att Bebis Billing blir äldre. Nu, då han kämpar för att komma upp i krypställning, har jag märkt ett ljudmönster, som han helt klart har ärvt från mig. Personligen hade jag hunnit glömma bort den, då jag inte har haft användning för den på riktigt länge...
Det är ett ljud som man tar till för att bli kvitt allmän frustration. Riktigt bra är den faktiskt, det har hänt även i mitt vuxna liv att jag har efter någon mindre lyckad lektion kommit in i ett tomt arbetsrum, dragit djupt efter andan, och släppt fram det här ljudet. Så här gör man:
Knyt båda nävarna riktigt hårt. Dra in huvudet mellan axlarna. Anta din farliga min. Vifta lite med knytnävarna upp och ner, och släpp fram ett "hhhrrrrrrnnngggghhh"!
Kan upprepas vid behov.

Vidare har jag kommit fram till att jag borde ha sökt till dramaten istället för musikhögskolan. Publiken är hänförd, varje gång som jag spelar lite teater! Exempel:
Havregrynsgrötsmåltid. Gröten är lagom varm för lilla munnen, men lite väl varm för små grävande fingrar och nävar. Innan jag hinner avleda med fullkornsskorpan har Den Ivrige redan sänkt en knubbig näve i gröten. Strax förvrids ansiktet. Varmt! Varmt! Så jag tar fram lite papper, och torkar den lilla kladdiga handen. Och så demonstrerar jag med egen hand: AJ, aj! Vifta hand, blåsa på hand, OJ vad VARMT det var! (Poppa, för er som förstår bebisfinska...) Gossen följer min performance med storögd min. Mamma brände sig också! Allvarliga miner får gröt och tallrik. Så börjar vi äta. Efter en liten stund närmar sig den lilla knubbiga näven gröttallriken igen. Jag tar inte undan tallriken, men påminner:  - Poppa! (Gud så dum jag känner mig...) Men bebisen betraktar mig och tallriken med tveksam min, och drar därefter undan handen. Åååh, det borde ju blivit Dramaten för min del....
Samma procedur upprepas en tre-fyra gånger. och varje gång drar Bebis Billing undan handen, utan att jag behöver dra undan tallriken. Smart bebis!

Nu hör jag det där irriterade ljudet lite väl ofta, så jag måste nog avbryta nu, och avleda uppmärksamheten från krypövningarna med en trevlig brandbil eller något... Det är så bra med utryckningsfordon. De tycks klara väldigt många livskriser. I alla fall brandbilar....

:) Päivi