billing

Gossen Sötsaken har nu haft sitt livs första födelsedag. Dagen till ära sov vi lite längre än vanligt, varefter jag hade förmånen att väcka med den finska ”ja-må-han-leva” – sången. Att mamma rusar in klockan tidigt är man ju van vid, men knappast skönsång så dags på dagen. Förvånade miner. Den ömme fadern var ju tyvärr på jobbresa, så det blir till att repetera hela alltet imorgon.

Till lunch bjöds favoritmaten; kycklingrisotto med banan! Gott! Det äter man gärna en halv portion till av! Bara för att. Är det födelsedag, så är det. Till efterrätt lite bus med mamma.

Lagom till efter lunchen fick vi fint besök – mormor kom med en massa spännande paket! Paket är ju visserligen alltid spännande, men inte hälften så spännande som födelsedagskort! Med nallar på! Fint, fint, då vänder och vrider vi på underverket, smakar av, och beundrar, viftar energiskt i luften, och smakar lite mera… Jag tror inte man avnjuter födelsedagskort någon gång i livet riktigt så mycket än då det är första gången. Det tog sina rundliga fem minuter innan han avancerade till paketen. Och där fanns ju bilar… bara en sån sak! Mjukt paket med vacker Hugo-tröja, fanns där också, och fina sandaler, men vet ni, bilar… Vissa saker är genetiskt betingade. Hur gör nu en ettåring med en bil? Ja, det första som ska undersökas är ju naturligtvis ifall man kan få hål i parkettgolvet med redskapet i fråga. Sedan upptäcker man hjulen. Och de skall snurras, och så skrattar man högt, och så snurrar man på dem igen, och så skrattar man, och så…

Mitt i allt detta roliga kom ju jag på, att jag inte hade hunnit hämta posten! En sådan här dag, och jag hade inte hämtat posten! Jag instruerar mamma, och sticker som hastigast iväg till brevlådan. Gossen är ju så upptagen, så.

När jag kommer tillbaka sitter mormor med dotterson i famnen och läser bok. Tydligen hade man haft åsikter om att mamma lämnade fältet, ett tag.  – Äääääiithh… jag blir lika förvånad varje gång som någon annan påpekar att han har ett ljud för mig, som låter misstänkt likt ”äiti”. Och jag smälter varje gång. Fast nu var det ju fler presenter!

Systern i Helsinki hade skickat en till Avancerad Bil, med körljus, och tuta, och olika delar som man kan fästa och plocka isär, och fästa, och plocka isär… och det mest fantastiska av allt, upptäckte vi nu här ikväll – ett gratulationskort som sjunger! Oj oj. Nästan så att den konkurrerar ut allt annat för idag. Man öppnar, och skrattar, och stänger, och öppnar, och skrattar, och stänger, och… gnuggar sig i ögonen. Lite försiktigt, så mamma inte ser. Fast hon ser ändå. Så efter badet blir det den nya fina badrocken, med dinosaurier på, som mormor också kom med, och så kvällsgröt. Gott.

Sedan kan man somna, lyckligt ovetandes om att man faktiskt har fyllt år idag, och det var det som hela cirkusen handlade om… Tyst är det. En lycklig liten herre drömmer om sjungande kort och låtande bilar. Abrum. Ding-ding.