billing

Jag lovar, det ska inte bli en religiös blogg, men jag kan inte gå och tänka allt det här utan att få ner det på pränt; försöker jag, så går jag väl åt, eller spricker, eller något, så ni får stå ut med mer resonerande omkring religionen:

Våra världsreligioner utgår ifrån att vi är separerade ifrån Gud. Han är Gud och vi är små människor. Han ger oss två valmöjligheter, och, observera, valet står oss helt fritt: antingen väljer vi den goda vägen, lever kärleksfullt och ansvarsfullt och hamnar i himmelriket efter vår död. Eller så struntar vi i alltihopa, lever som vi känner för, gör vad vi vill, beter oss som grisar, och hamnar i helvetet. Men vad är det för frivilligt med de båda valen? Vad är det för ”valmöjligheter”? Det är ju hot, rakt av. Gör som jag säger. Annars…

Det är exakt samma sak som om jag skulle säga till min son: ”älskling, naturligtvis får du själv välja. Antingen gör du som vi, dina föräldrar varmt rekommenderar – observera, ingen tvingar dig. Då får du bo här i huset med oss, där det är varmt och skönt och trevligt. Eller så struntar du i vad vi vill, gör precis som du själv känner för, men tyvärr, förstår du, då får du inte bo i huset. Då får du bo där nere i jordkällaren”…

Vad är det för frivilligt med de valalternativen? Och varför, framför allt, varför skulle jag skicka min son, som jag älskar mer än någonting annat, till en kall jordkällare? Det spelar ju ingen roll vad han gör – ledsen kan jag bli, förtvivlad kan jag bli, arg kan jag bli, men inte slutar jag älska honom. Aldrig slutar jag älska honom. Och aldrig svarar jag på ett oacceptabelt beteende med Förvisning För Alltid. Om jag är kapabel till detta, hur är det då möjligt att Gud inte skulle klara av det? Smaka på det. Förvisning För Alltid.

Vad skulle Gud ha haft för syfte med ”ett helvete”? Vad ska han med den till? Om ett helvete skall ha ett syfte, utgår man ifrån illusionen, att vi är separerade ifrån Gud. Skilda ifrån honom. Inte en del av Gud, oskiljbara ifrån honom. ”Gud skapade människan till sin avbild.” Du och jag vi är en del av honom. Allt och alla är en del av honom/henne/Detet. Det finns inget som är separerat ifrån honom. Så vem ska han skicka till detta helvete? Sig själv? Om vi är alla en del av honom, och han skickar vissa valda delar av sig själv till helvetet, betyder det ju att en del av Gud förvisas för alltid till helvetet av Gud. Vad vinner han på det? Vad skulle det ha för högre syfte?

Om vi däremot går på separerade-ifrån – linjen, ett tag, så blir det ju ytterst logiskt: vi kan, med våra handlingar, såra Gud. Vi är kapabla att skada Gud, alltså förvisar han oss ifrån sig. Och det kan han göra, i och med att vi inte är en del av honom, och aldrig har varit. Illusionen är snygg. Och den fungerar, bevisligen…

(Alternativt ingriper Gud inte i våra aktiva val, i vår högst bevakade lilla sandlåda, just för att ge oss fria val. Men på varje vår fråga: hur ska vi göra för att komma i mål, svarar han, med samma outtröttliga svar… vi lyssnar bara inte.)

Ja, jag tror att alla vägar leder till honom, för de kan inte göra något annat. Det finns inget annat. Sedan är det upp till oss vilken väg vi tar. Den svåra, långa, jobbiga, med massvis med uppförsbackar, som tar all världens tid att komma fram längs. Eller motorvägen…

Så då spelar det ingen roll? Vi kan bete oss som grisar, och komma till Gud ändå? Saken är den, att det finns ingen annanstans att ta vägen. Men visst, vi kan göra det jobbig för oss. Vi kan göra det riktigt jobbigt för oss, och skapa oss ett helvete på jorden, medan vi går omkring och inbillar oss att illusionen om separationen är sanningen. Vi kan skada varandra, och vi kan lida. Eller så väljer vi aktivt något annat.

Men släpp rädslan. Jag vägrar att tro att det finns ett helvete. Den har nämligen inget syfte. Ingen, som är kapabel till villkorslös kärlek dömer. Ingen, som är kapabel till villkorslös kärlek ställer krav på vilken väg du tar, på din väg mot målet. (Inte ens om du vandrar i rakt motsatt riktning… i hans ögon har du nu bara valt en riktigt lång väg.) Jag tror att Gud är kärlek. Inte krav, dom och hot.