billing

- Äiti, säger han, och tittar på mig med stora frågande ögon, aseschöö täit-tä hannga sissaa?
- Öhm, harklar jag mig medan jag tänker snabbt, ja, min son, det är en svår fråga att ta ställning till. Mamma får fundera lite på det. Förresten, kommer du ihåg vad träd heter på finska?

- Puu, svarar han, och föser otåligt undan den erbjudna pekboken. – Ammama tisschta på. Nu ser han länge och uppfodrande på mig. Någon åsikt måste jag väl ändå ha i frågan?

-  Jo, det är så här, säger jag allvarligt, att på hösten regnar det oftare och då blir det kallare. Därför ylletröja.

Det är nästan så att han himlar med ögonen. Minen är klentrogen. Här försöker han diskutera regeringen Reinfeldts politik med mig, och hur det kommer sig att 17-månaders gossar inte har rösträtt, och så kommer jag med självklarheter om regn och ylletröjor. Det sugs intensivt på pekfingret nu, och en välbekant rynka uppenbarar sig mellan ögonbrynen. Slutligen tittar han ut genom fönstret, sneglar sedan på mig, ler lite milt, pekar och säger:

- Puu.

Ajaj. Nu är det min tur att känna mig irriterad. Så vi ger bara upp?

- Kan du visa mig, säger jag, och släpper ner honom från knäet.

Målmedvetet styr han sin kropp mot böckerna och bokhyllan. Nehej. Först skall vi skaffa oss ett gemensamt ordförråd, hade han tänkt sig, så nu sorteras det hej vilt bland böckerna. Slutligen räcker han över Max Nalle, Totte bygger och Karra Björnen till mig. Jag försöker lyfta min bebis i famnen för den gemensamma gosstunden, men han avböjer. Här ska studeras! Därför sätter han sig bredvid mig, och pekar tålmodigt på bilderna medan jag talar om vad sakerna heter. Sedan läser vi om Max och Totte.

När han fått nog klättrar han ner, och kryper blixtsnabbt till sin pappa, som sitter i biblioteket och läser tidning.

– Pappa, säger han, aseschöö täit-tä hannga sissaa?

– Det handlar inte om regn och ylletröjor, mumlar jag, medan jag samlar ihop böckerna.

– Hej Hugo, svarar pappan, ska vi tända lampan?

Vad nu då, tänker jag förvånat, medan pappan lyfter gossen självklart upp på armen så att han når upp till den erbjudna lampan. Nöjd sitter han där och tänder och släcker lampan några gånger med pappan.

Med mamma diskuterar man allvarliga saker, tydligen. Med pappa gör man saker. Helt konkret. Här erbjuds inga pekböcker, minsann. Senare kryper han tillbaka till mig, och tar med sig Karra Björnen. Nöjd kryper han upp på soffan och sätter sig bredvid mig, för att kontrollera hur mycket jag kommer ihåg från förra lektionen.

- Puu, säger jag, när han pekar på äppelträdet i Karras trädgård, och han suckar lite.

 Tid och tålamod.