Att återvända till sina rötter...
Kan någon tala om för mig VARFÖR det är så mycket enklare att göra fel än att göra rätt? Varför är det så mycket självklarare att göra som man inte ska istället för att direkt ta till det som de facto funkar?
Under de senaste veckorna kändes det som att vi hade fastnat i nej-träsket igen. Nej, Hugo, låt bli att banka med dörren så! Nej, Hugo dra inte ut lådan så där häftigt tio miljoner gånger, den går sönder, Hugo! Låt spisen vara!
Öppna och stänga är livet. Det vet han och med jämna mellanrum försöker han övertyga mig om detta... så idag öppnade jag. Jag öppnade upp min egen attityd på vid gavel och betraktade honom med nyfikenhet istället för trötthet. "Nu är han på spisluckan igen. Nu blir han svart av sot igen."
Det är nämligen så att jag själv gör en herrans massa öppnande och stängande under dagen, utan att ens se det, än mindre tänka på det. Jag klär på mig på morgonen. Alltså öppnar och stänger jag en massa skåp och lådor. Jag lagar frukost. Det finns ingen hejd på öppnandet och stängandet av luckor, skåp och burkar. Så då..! Eftersom vi har en här i huset som formligen älskar att öppna och stänga har han fått göra just det idag, denna regniga dag då absolut ingen - inte ens katten - vill så mycket som sträcka en tass utanför dörren.
I köket ska det lagas mat och tömmas diskmaskin. "Hugo, kan du hämta en pall? Bra! Ställ pallen där. Kan du nu öppna vitrinsskåpet åt mig? Ååååh, tack, tack, tack! Kan du nu stänga vitrinskåpet igen? tack, älskling!" "Hugo, jag har händerna fulla kan du dra upp DET skåpet? Tack, älskling!" "Och så var det den stora tunga kastrullen, jaså du vill ta den, var ska den vara då - ja, i DET skåpet, vad du kan!"
Det här är inga svåra grejer. Idag har han fått vara den som öppnar och stänger i princip varje gång som något ska öppnas, varje gång är mina händer superupptagna av att hålla något, så JAG kan ju inte, jag har inga händer lediga, kan inte du..? Det är som att ha en expert på Swahili här hemma och inte rådfråga honom när ett swahilianskt dokument ska läsas, utan istället vända sig till typ internet... Smart, mamma, smart.
Jag inser att jag inte orkar hålla på så här VARJE dag. Det kommer att finnas dagar då det blir "NEJ" istället för "JA", men den här dagens harmoni ska jag försöka komma ihåg, så jag orkar oftare detta enkla - att göra rätt istället för att göra fel...
Jo just. Man får bonus också. Det är en gosse som är MED istället för en gosse som stimmar för sig själv i ett hörn, en gosse som känner sig STOR och BEHÖVD i vardagen. Man har sina olika expertisområden. Jag kan isbjörnar. (Trodde du inte, va?) Han kan öppna och stänga...