Måndagen, som Gud glömde...

Man vet aldrig vilken kommunikationskanal som slutligen fungerar, så då provar vi så här då:

"Hej på dig, mannen i mitt liv. Det här är din fru som skriver. Fortsätt läsa. Jag har lyckats åka hemifrån idag både utan mobiltelefon och nycklar. Det är så hejdundrande intelligent så det finns inte... Jag är alltså strandsatt på fel århundrande, bland fel folk. Just nu sitter jag på Kungsbacka bibliotek, efter att ha ring din mobil tre gånger från en lånetelefon här. Du har mobilsvar på, tack tack. Min mamma, som numera har bara en mobiltelefon, är naturligtvis inte listad på eniro, och nej, jag kan inte hennes mobilnummer utantill. Så jag har mejlat er, båda två, i förhoppningen om att någon av mina "damsel in distress" - signaler slutligen skall nå fram till en riddare i skinande rustning, alternativt En Mamma.

Chanses are, att jag åker ut till mamma komplett oanmäld efter att ha hämtat barnen, för att fördriva tiden tills att du har kommit hem. Åker du inte direkt hem efter jobbet idag tycker jag inte om dig längre.

Sen, ikväll, när barnen har gått och lagt sig ska jag sätta mig i ett soffhörn och SURA. För det gör jag inte alls just nu, har på bibblan.

Puss-i-puss, den här dagen tar också slut en dag,

/Päivi

Kommentarer
Postat av: Anonym

Jisses - vad skönt det är att vara hemma, på rätt sida om dörren! Kände mig som en ledsen katt här ett tag... "släpp in mig, släpp in mig, buuuhuu..."



Det är så man lär sig att uppskatta de små sakerna här i livet... ;-)

2009-09-28 @ 20:04:13

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback