Måndagen, som Gud glömde...
Man vet aldrig vilken kommunikationskanal som slutligen fungerar, så då provar vi så här då:
"Hej på dig, mannen i mitt liv. Det här är din fru som skriver. Fortsätt läsa. Jag har lyckats åka hemifrån idag både utan mobiltelefon och nycklar. Det är så hejdundrande intelligent så det finns inte... Jag är alltså strandsatt på fel århundrande, bland fel folk. Just nu sitter jag på Kungsbacka bibliotek, efter att ha ring din mobil tre gånger från en lånetelefon här. Du har mobilsvar på, tack tack. Min mamma, som numera har bara en mobiltelefon, är naturligtvis inte listad på eniro, och nej, jag kan inte hennes mobilnummer utantill. Så jag har mejlat er, båda två, i förhoppningen om att någon av mina "damsel in distress" - signaler slutligen skall nå fram till en riddare i skinande rustning, alternativt En Mamma.
Chanses are, att jag åker ut till mamma komplett oanmäld efter att ha hämtat barnen, för att fördriva tiden tills att du har kommit hem. Åker du inte direkt hem efter jobbet idag tycker jag inte om dig längre.
Sen, ikväll, när barnen har gått och lagt sig ska jag sätta mig i ett soffhörn och SURA. För det gör jag inte alls just nu, har på bibblan.
Puss-i-puss, den här dagen tar också slut en dag,
/Päivi
"Hej på dig, mannen i mitt liv. Det här är din fru som skriver. Fortsätt läsa. Jag har lyckats åka hemifrån idag både utan mobiltelefon och nycklar. Det är så hejdundrande intelligent så det finns inte... Jag är alltså strandsatt på fel århundrande, bland fel folk. Just nu sitter jag på Kungsbacka bibliotek, efter att ha ring din mobil tre gånger från en lånetelefon här. Du har mobilsvar på, tack tack. Min mamma, som numera har bara en mobiltelefon, är naturligtvis inte listad på eniro, och nej, jag kan inte hennes mobilnummer utantill. Så jag har mejlat er, båda två, i förhoppningen om att någon av mina "damsel in distress" - signaler slutligen skall nå fram till en riddare i skinande rustning, alternativt En Mamma.
Chanses are, att jag åker ut till mamma komplett oanmäld efter att ha hämtat barnen, för att fördriva tiden tills att du har kommit hem. Åker du inte direkt hem efter jobbet idag tycker jag inte om dig längre.
Sen, ikväll, när barnen har gått och lagt sig ska jag sätta mig i ett soffhörn och SURA. För det gör jag inte alls just nu, har på bibblan.
Puss-i-puss, den här dagen tar också slut en dag,
/Päivi
Blondin-Bella...
Om Laila Bagge säger en gång till
"jag tycker inte du är bra."
...
...
...
...
...
...
"jag tycker du är JÄTTEbra!"
eller:
"jag tycker inte du kan sjunga."
...
...
...
...
...
...
"jag tycker att du kan VERKLIGEN sjunga!"
alternativt:
"du fick en chans 2005. Vi tycker att det räcker."
...
...
...
...
...
...
"INGENSTANS! Du har gått vidare!"
... så finns risken att jag drabbas av drabbas av N1H1.
...
...
...
...
...
"inte imorgon utan NU PÅ EN GÅNG!"
(Päivi. Sluta titta. Nu genast.)
"jag tycker inte du är bra."
...
...
...
...
...
...
"jag tycker du är JÄTTEbra!"
eller:
"jag tycker inte du kan sjunga."
...
...
...
...
...
...
"jag tycker att du kan VERKLIGEN sjunga!"
alternativt:
"du fick en chans 2005. Vi tycker att det räcker."
...
...
...
...
...
...
"INGENSTANS! Du har gått vidare!"
... så finns risken att jag drabbas av drabbas av N1H1.
...
...
...
...
...
"inte imorgon utan NU PÅ EN GÅNG!"
(Päivi. Sluta titta. Nu genast.)
Öppna ugnen, del två...
Ibland är det direkt pinsamt vad långsamt jag kan fatta...
I morse bestämde jag mig för att jag SKA kommunicera med min son angående detta med att öppna ugnen. Följande konversation ägde rum i köket imorse:
"Öppna ugnen!"
"Du vill gärna öppna ugnen?"
"Ja, öppna ugnen!"
"Jaha, då öppnar vi ugnen."
...
"Öppna ugnen!"
"Du vill öppna ugnen en gång till?"
"Öppna, öppna ugnen!"
"Hugo, varför vill du öppna ugnen?"
sjunger på finska: "öppna luckan... ta ut bullarna.. Bullar!"
"Jaha! Sången om Jouni och hans mormor som bakar! Är det bullar du vill ha från ugnen?"
"Bullar!"
"Vi kan baka bullar eller muffins sen i eftermiddag, när vi kommit hem från dagis."
"Bullar. Öppna ugnen."
Vad vi har lärt oss av följande episod är, att jag är en komplett idiot. Det är nämligen så att vi lyssnar på sagan om Jouni och hans mormor i bilen varje morgon, när vi åker till dagis, och varje eftermiddag, när vi kommer hem. Jag tror inte att han har någon aning om hur bullarna hamnar i ugnen, mera exakt. Men ibland, när man har tur, så öppnar mamma ugnen och ut kommer bullar. Så här har han gått i flera veckor och bett mig öppna ugnen, lite förhoppningsfullt, så där. Tänk om där finns bullar idag???
Idag tog jag ut fryst blåbärspaj och tinade upp det i micron. Barnen hade fest. Och, jag lovar, det har INTE tjatats lika mycket om att "öppna ugnen" i eftermiddag...
Man ska alltid utgå ifrån att barnen vill något på riktigt, alldeles oavsett hur random beteendet verkar. Det är det första man lär sig när man börjar läsa på om autism.
Jag har, med andra ord, läst XYZ antal böcker om autism och lärt mig skvatt intet. Så börjar vi om från början, med kommunikation som verktyg nummer ett. Hav förtröstan, Hugo. Förr eller senare lär sig även din mamma att lyssna på budskapet först, och dömma sedan...
I morse bestämde jag mig för att jag SKA kommunicera med min son angående detta med att öppna ugnen. Följande konversation ägde rum i köket imorse:
"Öppna ugnen!"
"Du vill gärna öppna ugnen?"
"Ja, öppna ugnen!"
"Jaha, då öppnar vi ugnen."
...
"Öppna ugnen!"
"Du vill öppna ugnen en gång till?"
"Öppna, öppna ugnen!"
"Hugo, varför vill du öppna ugnen?"
sjunger på finska: "öppna luckan... ta ut bullarna.. Bullar!"
"Jaha! Sången om Jouni och hans mormor som bakar! Är det bullar du vill ha från ugnen?"
"Bullar!"
"Vi kan baka bullar eller muffins sen i eftermiddag, när vi kommit hem från dagis."
"Bullar. Öppna ugnen."
Vad vi har lärt oss av följande episod är, att jag är en komplett idiot. Det är nämligen så att vi lyssnar på sagan om Jouni och hans mormor i bilen varje morgon, när vi åker till dagis, och varje eftermiddag, när vi kommer hem. Jag tror inte att han har någon aning om hur bullarna hamnar i ugnen, mera exakt. Men ibland, när man har tur, så öppnar mamma ugnen och ut kommer bullar. Så här har han gått i flera veckor och bett mig öppna ugnen, lite förhoppningsfullt, så där. Tänk om där finns bullar idag???
Idag tog jag ut fryst blåbärspaj och tinade upp det i micron. Barnen hade fest. Och, jag lovar, det har INTE tjatats lika mycket om att "öppna ugnen" i eftermiddag...
Man ska alltid utgå ifrån att barnen vill något på riktigt, alldeles oavsett hur random beteendet verkar. Det är det första man lär sig när man börjar läsa på om autism.
Jag har, med andra ord, läst XYZ antal böcker om autism och lärt mig skvatt intet. Så börjar vi om från början, med kommunikation som verktyg nummer ett. Hav förtröstan, Hugo. Förr eller senare lär sig även din mamma att lyssna på budskapet först, och dömma sedan...
"Öppna ugnen..."
Sonen har kärat ner sig i ugnen och den ska öppnas 70 gånger varje dag - om det nu räcker. Jag får höra "öppna ugnen" 37 gånger under morgonen, lika många gånger under dagen och sedan 10 gånger till under kvällen. Just nu är jag rätt så redo att sälja tingesten billigt och aldrig mera laga något i någon ugn alls...
Förutom detta ska varje skåpslucka öppnas och stängas, ytterdörren ska öppnas och stängas 25 gånger på raken och så har vi alla andra dörrar i huset som skall öppnas-stängas-öppnas-stängas-öppnas-stängas-öppnas-stängas och så får vi inte glömma bestickslådorna. Helst skall allt stängas med ett rejält KADUNK. Ja, jag har visat honom hur man stänger normalt. Det är inte lika roligt som "kadunket".
JA! JAG GNÄLLER! KORREKT UPPFATTAT!
Banne mig.
Men sen, när jag har gnällt färdigt börjar jag tänka konstruktivt igen, så du kan gott hänga med...
Jag har en leksaksspis med tillhörande ugnslucka. Den var kul att öppna och stänga några gånger men den stora kärleken är köksugnen, den stora och den luckan fixar man inte att dra upp själv riktigt än, så där behöver små herrar hjälp. Nu är han ju en rätt så stor och ståtlig fyraåring så jag envisas med att han SKA lära sig att öppna och stänga ugnen själv, utan assistans. Han jobbar på. Med ängelns tålamod, till skillnad från mamma-monstret.
Jag har försökt locka med honom i bakning och annan matlagning där ugnen är involverad, men det är inte bakandet, det är öppnandet och stängandet...
Så nu.
Jag behöver hitta något som går att öppna och stänga som är bara HANS och som är en rolig utmaning. Något som han kan öppna och stänga av hjärtans lust utan att mamma blir vare sig mordlysten eller med tinnitus. Något som gärna utvecklar hans finmotorik och som är lite fint pedagogiskt så där (nej, jag kan inte ändra mig där... *flinar* ) och som för honom tillfredsställer hans öppna-stänga behov.
Var det tydligt nog, universum?
Kan jag nu få trogna bloggbesökare som länkar till roliga alternativ som jag skulle kunna köpa till honom som går att ÖPPNA och STÄNGA som är så där lagom utmanande... Under tiden tänker jag själv. Det brukar bli bra...
Förutom detta ska varje skåpslucka öppnas och stängas, ytterdörren ska öppnas och stängas 25 gånger på raken och så har vi alla andra dörrar i huset som skall öppnas-stängas-öppnas-stängas-öppnas-stängas-öppnas-stängas och så får vi inte glömma bestickslådorna. Helst skall allt stängas med ett rejält KADUNK. Ja, jag har visat honom hur man stänger normalt. Det är inte lika roligt som "kadunket".
JA! JAG GNÄLLER! KORREKT UPPFATTAT!
Banne mig.
Men sen, när jag har gnällt färdigt börjar jag tänka konstruktivt igen, så du kan gott hänga med...
Jag har en leksaksspis med tillhörande ugnslucka. Den var kul att öppna och stänga några gånger men den stora kärleken är köksugnen, den stora och den luckan fixar man inte att dra upp själv riktigt än, så där behöver små herrar hjälp. Nu är han ju en rätt så stor och ståtlig fyraåring så jag envisas med att han SKA lära sig att öppna och stänga ugnen själv, utan assistans. Han jobbar på. Med ängelns tålamod, till skillnad från mamma-monstret.
Jag har försökt locka med honom i bakning och annan matlagning där ugnen är involverad, men det är inte bakandet, det är öppnandet och stängandet...
Så nu.
Jag behöver hitta något som går att öppna och stänga som är bara HANS och som är en rolig utmaning. Något som han kan öppna och stänga av hjärtans lust utan att mamma blir vare sig mordlysten eller med tinnitus. Något som gärna utvecklar hans finmotorik och som är lite fint pedagogiskt så där (nej, jag kan inte ändra mig där... *flinar* ) och som för honom tillfredsställer hans öppna-stänga behov.
Var det tydligt nog, universum?
Kan jag nu få trogna bloggbesökare som länkar till roliga alternativ som jag skulle kunna köpa till honom som går att ÖPPNA och STÄNGA som är så där lagom utmanande... Under tiden tänker jag själv. Det brukar bli bra...